Oktober 16:de. Höstdag

Idag liksom igår börjar dagen med dimma, idag ser jag i alla fall vår lilla sjö. Det är kallt.
På med vinterjacka och en tröja, mössa och handskar, koppel, bajspåse (för Chip), nu är jag redo att gå ut, men sedan gäller det att övertyga Chip om att det är dags att ”gå gatan”, en blick som säger måste jag? Jag har ju varit ute.
Ingen pardon man måste ha motion också, normala hundar, hoppar av glädje när man tar fram kopplet. Chip, nåja om du insisterar- han är lite bekväm av sig.
Men när man väl kommer ut då är det ju kul man måste nosa här o nosa där, så husse får tid att studera omgivningen.

Idag som sagt dimma som så sakteliga börjar lätta ute över  sjön, är det, det som kallas älvdans eller dansar Älvor bara över ängar?
Smulltronblommor lyser lite försiktigt vitt, lite längre fram lyser det några gula maskrosor. Men är det inte lite försent? Tror inte det hinner bli smultron eller maskrosfrön. Maskrosor ogräs – inte så här års då är de vackra, speciellt eftersom dom inte växer i min gräsmatta.

Nere vid sjön lättar dimman allt mer man kan skönja några änder som sakta driver omkring på den grå spegelblanka vattenytan, det finns något vackert även en sådan här dag.
De senaste nätternas minusgrader har tyvärr avlövat de flesta träden, någon färgprakt kan man inte tala om. Men även nakna träd kan ha en viss tjusning.

Inte mycket folk ute, en och annan joggare och någon stavgångare, man får lite dåligt samvete, borde motionera. Men Chip o jag har kommit över det där, man ska röra sig makligt och kolla in naturen, jag kollar översiktligt, Chip kollar detaljerna- varje grässtrå eller liten gren kan innehålla mycket intressant information, men han håller det för sig själv.

Fick för mig att växla i garderoben, d.v.s. flytta sommarkläderna och ta in vinterkläderna, fast garderoben dit sommarkläderna skulle var ju redan full av sommarkläder som inte använts i år – slänga??
Måste fundera o det gör man bäst vid datorn o då blev det denna utläggning om en trist höstdag. Sommarkläderna då?- suck.

Oktober 10, höstmånad – flyttmånad

Det är bara att konstatera att jag , trots alla löften, inte är någon flitig bloggare.
Egentligen är det väl bara att ta sig tid och sätta sig o skriva några rader.
Ska försöka summera vad som hänt sedan sist.

Ögonen ha ju varit ett kärt tema, men nu äntligen har jag sedan någon vecka fått mina nya glasögon och nu ser jag klart. Den nya slipningen de har på progressiva glasögon är verkligen bra. Inga böjda linjer t.o.m puttningen fungerar som vanligt.
Det är skönt att ha fått full syn tillbaka och jag är full av beundran över vad läkarna kan göra.
Tänk er att pilla bort en hinna på gula fläcken med hjälp av pincetter. Gula fläcken är väl i storlek något större än punkterna ovanför ö och ä. Ett stort tack till Dr. Vrigstad och hans operationsteam på Universitetssjukhuset i Linköping. Tack också till Dr. Omid och hans team på Ryhovs länssjukhus. som fixade min gråstarr och satte in en ny lins

Vi har varit i Stockholm igen och hjälpt mamma att komma i ordning i sin nya lägenhet samt röja o plocka i ordning de saker som blir kvar och som förhoppningsvis någon vill köpa och forsla bort.
Sedan ska lägenheten säljas men måste väl renoveras först, avsikten är att ta dit en mäklare och höra vad de tycker.
Problemet är väl att julen närmar sig o det är väl inte helt lätt att sälja så här års, vi får se.

Vi har också hjälpt till lite grann med fam. Perssons flyttning. Oktober var ju förr flyttmånaden, tur att man inte är statare som var mer eller mindre utlämnade till sin husbonde om de fick bo kvar eller måste flytta .

Den här gången gick hemresan, hör och häpna, utan en endaste liten kö. Fast regn fick vi ju från Linköping och hem.

Vår ambition var att vi bara skulle ta med oss en ljusstake i brons och ev. en kaffeservice. Men bilen var fullknökad med ”bra att ha saker”, när man haft ett hushåll i närmare 60 år så borde man ju ha alla grejer eller?
Så har vi köpt en skorstenslös bordskamin, fast vi ska ha den i öppna spisen i övervåningen som en mysbrasa, men man kan faktiskt också ha den bordet vid någon mysig fredagskväll.

Chip, jag måste beundra den hunden, han har det faktiskt inte lätt, när man är sju personer i en övermöblerad lägenhet. Dessutom en massa kartonger som ständigt flyttas omkring. Chip har en väldig förmåga att smyga undan och inte vara i vägen. När vi var i gamla lägenheten fann han sin fristad på toaletten. När jag öppnade dörren och tyckte att jag ville vara ensam då suckade han, gick ut genom den öppna ytterdörren och smet ut på gården, när någon öppnade husets dörr där låg han och väntade på mig, sicken hund.
Slut för nu.

4:de September, sensommar eller höstmånad?

Så var det dags igen för en ny blogg, måste tillstå att jag inte är någon flitig bloggare precis.
För att skriva blogg ska det ha hänt något av intresse plus att man ska ha inspiration för att skriva.

Händelser ja vad har hänt sedan sist?
Golf har det blivit en de,l konstigt nog har jag spelat bra, en förstaplats och en andra plats är ju inte fy skam med tanke på att jag spelat så lite.
Ögat, var på läkarkontroll häromdagen och det såg bra ut, trycket hade gått ner och synen förbättrats något. Fick också klartecken till att prova ut nya glasögon. De glasögon jag nu har, fungerar för högerögat men inte för det opererade. Ser bra utan glasögon men måste ha glasögon för att läsa. Tror också att långseendet kan bli bättre med nya glasögon.
Husvagnen står oanvänd på uppfarten men det beror mest på vädret för det har ju varit mest regn o rusk.

Nu i augusti har vi varit i Stockholm under en vecka dels för traditionell kräftskiva med min bror o svägerska och deras seglarkompisar. Det är en riktigt trevlig tradition.

Vi stannade kvar för att hjälpa mamma att flytta till en ny lägenhet. Fyra dagars jobb och vi är inte klara än. Nu vet jag i varje fall varifrån min ekorreinstinkt kommer. Lärde mig en sak, att starta en flytt i god tid, börja med att slänga allt man inte använt på ett år och alla bra o ha grejor.

Stockholm städernas stad! Vad skönt att man inte bor där. Tänk själva, vi bodde ute på Värmdö öster om stan och åkte varje morgon o kväll till Sollentuna väster om staden och självklart ska alla andra åka just då, snacka om köer.
Men det värsta var nog hemresan, först kö på E4 in till stan men efter någon timme för ca 2 mil kom vi till Essingeleden och där rullade på hyfsat bra, men strax efter Älvsjö avfarten var det stopp igen för att några bilar kökrockat på norrgående filer och vi körde i södergående, sådana köer kallas för ”tittköer” alla saktar in för att titta. Lättade nånstans efter Kungens kurva så stopp igen vid Salems k:a, kön bara kröp fram.
Det märkliga är att all andra filer går fortare än den man sitter i, alltså byter jag från vänster ytterfil till mittfil, ja vad händer jo ytterfilen börjar röra på sig, typiskt. Vid avfarten till Salem Rönninge, stod alla filer helt stilla säkert 20 – 30 minuter. Hör på Sthlmsradion att många kör gamla riksettan mot Södertälje, vad händer jo några krockar o så är det stopp även där. Trots det så var det en massa bilar som svängde ner mot Salem trots radioinformationen, inte så smart eller ocks så hade de inte radion på, pratade väl i mobilen för det tycktes alla göra, en del spelade spel eller facebookade.

Läste i tidningen att Sthlm växer så det knakar och att man ännu inte kommit  till skott för en förbifartsled för trafik som ska förbi Sthlm.
Nej satsa några miljarder på att lösa trafikproblemet i Sthlm det tjänar alla på.
Järnväg men hur ska man kunna knö in fler spår genom stan, nej en rejäl förbifart för både bilar o järnväg behövs.

Nu orkar ja inte gnälla mer men sju och en halvtimmes bilkörnig på motorväg för att ta sig 35 mil är lite väl häftigt.

27:de juli, semestermånad – rötmånad

Juli är ju en semestermånad om inte annat så har det framgått av vädret som verkligen varit blandat. Rötmånad nu tänker jag inte så mycket på matvaror, det finns ju kylskåp och kylboxar.
Nej jag tänkte nog mera på händelserna i Norge en verklig röt-historia, hur kan någon mänsklig varelse bete sig på detta sätt. Det är sällan jag blir berörd av sådana här dåd, men detta överträffar det mesta. Hur är man funtad om man åker ut till en Ö med ett ungdomsläger och skjuter inte besinningslöst utan planmässigt den ena efter den andra. Jag känner djupt med de anhöriga och de skadade.

Tidningarna frossar nu i detta och risken är väl att de blåser upp den här galningen till nån sorts ikon som andra vettvillingar kan ta efter.
Jag blir lite rädd när man surfar runt på högerradikala bloggar.

Jag är inte speciellt flitig bloggare men får väl säga som min kära bloggande dotter, att det på det personliga planet i hänt så mycket.
Vi har varit hemma hela tiden mest beroende på att vädret varit så växlande. Chip har det också bättre här hemma, han gillar inte att bli lämnad ensam i husvagnen, lite konstigt för att lämna honom i hemma i huset är enligt grannarna inga problem och att lämna honom i bilen är också OK. Men bilen är inget alternativ så här års, det slår snabbt om till bastuvärme i bilen.

Nej både vi och Chip har det nog bättre hemma.

Men husvagnen står där och man får lite dåligt samvete för att man inte åker någonstans. Å andra sidan så är plånboken glad, för det blir mindre bensin kostnader.

Så får jag väl göra en avrapportering hur det går med mitt öga. Det har blivit klart bättre, trycket är på väg ner och synen på väg upp. Värdet ligger på knappa 0,8 målet är förstås 0,9 – 1,0 men det är ingenting som jag eller läkare kan göra någonting åt. Ny kontroll blir om 6 veckor och då förhoppningsvis klartecken för att skaffa nya glasögon.

Golf har det inte blivit så mycket av bara två gånger sedan jag fick OK att spela. Men i måndags var vi ute med Lisa och Marianne, det var jätteroligt.
Hoppas få chansen att spela någon mer ronda, då Cajsa kan vara med.
Hej för nu.

28:de juni, en vecka som konvalecent

Tid är ju ett relativt begrepp, tid kan gå väldigt sakta och tid kan gå väldigt fort. En halvtimma hos tandläkaren kan ju vara en hel evighet medans en halvtimme på golfbanan gått väldigt fort.

Den här veckan har gått väldigt långsamt, hela tiden hålla blicken nedåt, sova på magen, i varje fall ha ansiktet nedåt. Försök sova i fosterställning med ansiktet nedåt, så får ni se, om inte annat, så i varje fall en konstig ställning.
Det är ju inta bara negativt man ser ju en massa saker som man inte sett förut, intressanta stenar eller växter eller sådant som folk glömt som t.ex använda pappersnäsdukar, div. snaskomslag, ölburkar men konstigt nog aldrig något värdefullt.
Man känner dofter från blommor, just nu är det en god doft från en liten anspråkslös blomma som heter Ängsmålla pyttesmå vita blommor.Lätt att föväxla med Buskmålla, den ser nästan likadan ut, men den doftar inte. En skillnad till, Ängsmållan har fyra blad i rosettform, Buskmållan har åtta blad också i rosettform. Det är inte lätt att vara botaniker, Carl von Linnè måste haft det jobbigt.

Men det var ju min långa konvalecentvecka jag skulle skriva om. Jag får i stort sett inte göra något, förutom att se nedå,t man kan förstås plocka i och ur diskmaskinen, stryka, skala potatis, dammsuga och sådant, inte särskilt roligt men det ska ju göras.
 Gräset behövde klippas kollade för säkerhets skull med Sjukhuset om man fick utföra lättare trädgårdssysslor men de avrådde, inget ansträngande förrän efter återbesöket.
Tur man har en svärson som förbarmade sig över vår gräsmatta, i utbyte mot en lunch med fläskpannkaka, jättebra då fick ju jag också en av min favorätter.
Men i alla fall det känns väldigt konstigt när man är hur pigg som helst men ändå inte får göra något vettigt.
Chip tycker att jag går ut o går allt för ofta, fast nu de senaste dagarna med den goa värmen har det varit Ok för då har vi gått ned till sjön, så han får doppa magen och det är skönt.

Läkningen av ögat ser verkar gå bra, jag har nu kommit till det stadiet att jag ser en bubbla, det är en gasbubbla som ska bli allt mindre och till slut försvinna. När man vickar på huvudet eller går så gungar den här bubblan hit o dit. Jag kan se ovanför bubblan och relativt bra, kan läsa rubriker i tidningar och ser omgivningen hyfsat bra, fast forfarande suddigt.
En klar förbättring jämfört med början av veckan, det ser hoppfullt ut.

22:da juni, konvalecent

Ja nu har jag äntligen blivit opererad i mitt vänstra öga. Fick problem efter en gråstarrsoperation. Jag hade fått en hinna över gula fläcken och det är den hinnan som nu tagits bort. Enligt läkaren så har operationen gått bra, utan komplikationer och vid efterkontrollen så såg allt bra ut. Operationen tog en och en halv timma men jag var sövd så jag märkte ingenting, vaknade upp i uppvakningsrummet och mådde hur bra som helst, ingen yrsel eller illamående det var som om jag hade sovit rejält, och det hade jag ju gjort.
Det var min första vistelse på sjukhus och jag måste säga att man blir väldigt väl behandlad.

Nu är jag alltså konvalecent, ska titta nedåt på mina tår och sova på mage för att hålla trycket på rätt plats i ögat. De har ju tagit bort glaskroppen och ersatt den med en sorts gas och nu ska kroppen producera en geleartad vätska som ersätter glaskroppen.
Jag ser med det opererade ögat men det är gaska suddigt och uppförstorat men det beror väl på att jag ser genom vätska på något sätt.

På sjukhuset lärde jag migatt känna igen folk på vilka skor de hade, det får väl bli likadant här hemma.
Jag känner mig som gubben i boken Hundraåringen där jag går och tittar på mina tår.
Chip får gå i koppel så att jag vet var han är, jag har bestämt mig för att hålla ordinationen att titta nedåt så att ögat får läka som det ska. Fast det där med att sova på magen, sin egen alltså, ä inte lätt för en gammal man som sovit i fosterställning i alla år. Min kropp protesterar på alla sätt. Nu ligger jag på sidan men med huvudet nedåt så gott det går. Hoppas att det funkar.
TV är ju svårt att se när man titta nedåt men det finns hjälpmedel en sorts glasögon med speglar som gör att jag ser TV bilden ganska bra fast jag tittar nedåt.

Dom kan jag ha också när jag åker bil då kan jag titta nedåt men ändå se vägen och vad som händer, att ha dem på när jag går funkar inte för de ändrar avstånden.
Trädgårdsarbetet får väl vänta tills jag blir bättre men en del ogräs kan jag nog rensa bort för då tittar jag ju nedåt.
Det är ju inte helt fel att vara konvalecent trots allt.

16:de juni, lite bilder från Farmor Silvas 95 årsdag

Mammas (Farmor Silva) 95 årsdag firades ute i Stockholms skärgård, Farmor Silvas favoritställe, med Göran o Birgitta som värdpar. Vi tackar för deras gästfrihet.
Nästan alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn hade ställt upp, tyvärr saknade vi Svanbergarna som av geografiska skäl inte kunde ställa upp. Ann-Sofie o Jonas kunde dock prata med Farmor Silva via webcamera och dator, tyvärr funkade inte ljudet men det avhjälptes med en mobiltelefon, så Farmor kunde se och höra och prata med Ann-Sofie.
Lite senare ringde också Viktor från Singapore och grattade. Jag vet att Mamma verkligen uppskattade uppvaktningen från alla närvarande och frånvarande.

Med dessa bilder vill jag bara försöka förmedla vilken fin dag det var. Jag vet inte om man kan ta kopia direkt från bloggen, om det inte går kontakta mig på epost: tage.holmqvist@live.se så kan jag fixa kopia.
Tack alla för att ni hjälpte till att fira Mamma.