28:de juni, en vecka som konvalecent

Tid är ju ett relativt begrepp, tid kan gå väldigt sakta och tid kan gå väldigt fort. En halvtimma hos tandläkaren kan ju vara en hel evighet medans en halvtimme på golfbanan gått väldigt fort.

Den här veckan har gått väldigt långsamt, hela tiden hålla blicken nedåt, sova på magen, i varje fall ha ansiktet nedåt. Försök sova i fosterställning med ansiktet nedåt, så får ni se, om inte annat, så i varje fall en konstig ställning.
Det är ju inta bara negativt man ser ju en massa saker som man inte sett förut, intressanta stenar eller växter eller sådant som folk glömt som t.ex använda pappersnäsdukar, div. snaskomslag, ölburkar men konstigt nog aldrig något värdefullt.
Man känner dofter från blommor, just nu är det en god doft från en liten anspråkslös blomma som heter Ängsmålla pyttesmå vita blommor.Lätt att föväxla med Buskmålla, den ser nästan likadan ut, men den doftar inte. En skillnad till, Ängsmållan har fyra blad i rosettform, Buskmållan har åtta blad också i rosettform. Det är inte lätt att vara botaniker, Carl von Linnè måste haft det jobbigt.

Men det var ju min långa konvalecentvecka jag skulle skriva om. Jag får i stort sett inte göra något, förutom att se nedå,t man kan förstås plocka i och ur diskmaskinen, stryka, skala potatis, dammsuga och sådant, inte särskilt roligt men det ska ju göras.
 Gräset behövde klippas kollade för säkerhets skull med Sjukhuset om man fick utföra lättare trädgårdssysslor men de avrådde, inget ansträngande förrän efter återbesöket.
Tur man har en svärson som förbarmade sig över vår gräsmatta, i utbyte mot en lunch med fläskpannkaka, jättebra då fick ju jag också en av min favorätter.
Men i alla fall det känns väldigt konstigt när man är hur pigg som helst men ändå inte får göra något vettigt.
Chip tycker att jag går ut o går allt för ofta, fast nu de senaste dagarna med den goa värmen har det varit Ok för då har vi gått ned till sjön, så han får doppa magen och det är skönt.

Läkningen av ögat ser verkar gå bra, jag har nu kommit till det stadiet att jag ser en bubbla, det är en gasbubbla som ska bli allt mindre och till slut försvinna. När man vickar på huvudet eller går så gungar den här bubblan hit o dit. Jag kan se ovanför bubblan och relativt bra, kan läsa rubriker i tidningar och ser omgivningen hyfsat bra, fast forfarande suddigt.
En klar förbättring jämfört med början av veckan, det ser hoppfullt ut.

Om Tage H

En pensionär som vandrar med sin hund, med golf och träslöjd som hobby. Bor i Vrigstad en del av Sävsjö kommun.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s