Adjö September

Adjö till en av de regnigaste månaderna på året och det är inte att ta i.
Men nu ska vi inte prata mer om regn, det har faktiskt hänt en del roliga saker även denna månad.

Ann-Sofie vår seglande dotter kom hem på besök ett par dagar och det var väldigt roligt. Marianne lyckades styra om sitt reseschema så hon och Peter kom över på en middag.
För oss var det väldigt kul att ha bägge bägge döttrarna hemma tillsammans med Peter, synd att Jonas var “hemma” på Kreta och vaktade båten, men det blev i alla fall en trevlig kväll.

Ann-Sofie hade ju beställt 5 kg kräftor som Elsa kokade och frös in för någon vecka sedan. Problemet var hur skulle Asse (vårt smeknamn på Ann-Sofie) få hem dessa till båten, ja ni som känner Asse vet ju att hon inte vet vad problem är, de fixar sig alltid. Så ock nu.
Hon införskaffade en stor kartong c:a 50 x 50 cm i botten och 1 m hög, den skär vi ner sedan. Var till bygghandeln och köpte en frigolitskiva 4 cm tjock. Köpte på sig diverse läckerheter som kokkorv, leverpastej, sillburkar och en del annat från köttdisken, allt frystes ned, ja inte sillburkarna.
Avresedagen packades frysvarorna ner i kartongen som fått ett isolerande skikt runt om och nu förvandlats till kylbox. Boxen lyckades hon få ned delvis i en bamseväska som med hjälp av remmar blev ett bärbart nåja släpbart kolli.
Jag hjälpte henne ombord på tåget och vinkade farväl, undrade lite hur fasen ska  hon fixa detta, hon skulle ju dessutom övernatta hos kompisar i Vellinge.
Ja det fixade sig det frysta hade klarat sig trots lång väntan på Atens flygplats för Kreta flyget.

Roligt har det också varit att Lisa o Cajsa debuterat som golfspelare för sina resp. lag.
Men huh vad spännande, vi kunde följa Cajsas lag både som lag och indivuellt för spelarna i laget, The Cyclones Cajsas lag vann tävlingen med ett enda ynka slag efter 4 spelares resultat över 72 hål, otroligt en koppsnurr och man hade varit tvåa. Tävlingen gick i New Mexico som tidsmässigt låg 7 timmar efter oss så det blev en sen kväll för oss.
Samma sak nästan med Lisa, hon började tungt men spelade upp sig och på tredje rundan blev det –3 med bl.a ett Hole In One. Lisas första HIO och det på en tävling snacka om att vi jubla här hemma framför datorn. Lisas lag Hornet slutade på 9:a det var nog hyfsat för debuten i div.1.

Vi då, jo åtminstone jag har också haft lite roligt, fick för mig att det skulle vara kul att spela Le Grande Finale i Töreboda. Elsa har svårt att spela 18 hål så hon föreslog att jag skulle försöka hitta en partner, kom att tänka på Arne och Agneta i Göteborg där Agneta inte gärna spelar partävling. Slog en signal och jodå kul Arne ställer upp.
Måndag innan tävlingen kollade jag vädret, ser inte bra ut. tisdag kollar med SMHI jodå det kan bli regn men inte så mycket.

Vi beslöt att åka upp, gick ut och kollade fairway på nian fick avbryta för vattnet steg över fotsulan nästan överallt, shit inte bra, men det torkar väl upp.
Natten till lördag kom det ännu mer regn, prognosen från SMHI kan inte ha varit den bästa.
Nåja vi startade och spelade bra, Arne gjorde en prestation på hål 15, det kom en regnskur som inte var av denna världen plus en vind på gränsen till storm, Arne klev upp på tee och drar iväg  en drive som landar mitt i fairway med c:a 80 – 90 m kvar (ett par tre på 195 m) , vi spelade scramble, Arne fråga ska du slå ut, nähä jag kunde knappt stå upp i vinden plus regnet. Arne slog nästa slag till 15 cm från hål, även denna gång avstod jag från att slå och sa att när du missat koppen så får du banne mig putta i den också.

Efter ett par missar, vi fick stryka två hål, men i övrigt spelade vi bra, blev resultatet 33 poäng. Vi hamnade mitt i fältet, ledarna hade 43 poäng.

Söndagen inleddes med singelspel jag började bra med ett par men tyvärr så fick jag inget att stämma efter nio hål hade jag 11 poäng och Arne 17 eller 18. I foursomen spelade jag bättre inga missade utslag jag tror vi landade på 20 poäng, men det var ju skit samma eftersom singeln gick så dåligt för mig. Totalt klättrade vi en placering mitt i fältet.

Trots vädret och vätan så hade vi haft kul och det är ju huvudsaken.

Tja inget gnäll i denna blogg hoppas jag.

Om Tage H

En pensionär som vandrar med sin hund, med golf och träslöjd som hobby. Bor i Vrigstad en del av Sävsjö kommun.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Adjö September

  1. Ann-Sofie skriver:

    Så härligt att du är igång igen! Jo den frysta maten höll sig utan problem först till Skåne där den packades upp och in i en riktig kyl. Sedan packades den ner i min släpbara frys igen och transporterades i 14 timmar till Kreta. Det största orosmomentet var Atens flygplats där jag skulle vänta i 5 timmar på nästa flyg och det var drygt 30 grader varmt. Men jag var orolig i onödan. Ingenting hade ens börjat tina. Så min idé höll hela vägen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s